It is uncontested that terminologists leading multi-professional terminology projects need a thorough knowledge of the principles and standards of terminology work. However, the softer skills involved in the work have gained less attention. In this paper, we apply interaction analysis to a multi-professional expert meeting led by a terminologist and highlight the communicative and interpersonal work he carries out. Our results show how the terminologist allows for a certain “creative chaos” and makes the team “feel good”, while still keeping epistemic quality under permanent scrutiny and never losing focus on the task at hand. He does this through flexible agenda management — sticking to his meeting agenda, but not rigidly, and allowing for and taking note of useful contributions, even if they come in the wrong phase. He also upholds a sufficient degree of conceptual rigour, by holding back premature decisions but not unnecessarily correcting the other’s erroneous use of meta-terminology. 

I arbetslivet är möten vanliga, och ett centralt mål för mötena är fatta gemensamma beslut för att komma vidare i arbetet. I artikeln utforskas den interaktion som bildar vägen till det första (större) beslutet i ett terminologiprojekt. Projektet är typiskt för många terminologiprojekt genom att det innefattar samarbete mellan ämnesexperter och leds av en professionell terminolog. Artikelns syfte är att belysa hur interaktionen leder fram till att ett beslut fattas i detta möte där olika experter bidrar med sin kunskap. Hur är beslutsfattandet organiserat i interaktionen? Hur förhåller sig deltagarna till varandras expertiser i arbetet? En analys av topiker och epistemiska positioneringar i samtalet visar att topiken som leder fram till beslutet inte behandlas samlat och att samtalet övergår till att behandla beslutsfrågan först när samtliga ämnesexperter explicit har redogjort för sin epistemiska tillgång. Samtalet kännetecknas således av ett gemensamt epistemiskt ansvar, där beslut inte fattas förrän alla har uttryckt samma uppfattning. Det framkommer också att terminologen har en epistemisk särställning i arbetet genom att ta epistemiskt företräde att avgöra när kunskapsläget har inventerats nog och tillräckligt med delad kunskap har etablerats så att beslut kan fattas. Han intar därmed en typ av grindvaktsroll genom att ta ansvar för att beslut är välgrundade.

I studien analyseras elevtexter från två olika diskursiva skrivuppgifter från detnationella provet i Svenska 1 i relation till uppgiftsformuleringar ochtextunderlag. Det övergripande syftet är att undersöka vad som utmärkerelevtexterna semantiskt och om innehållsliga mönster framträder som kanrelateras till uppgiftsformulering respektive till olika betyg, för att mer specifiktutforska vad som utmärker elevtexterna utifrån hur de växlar mellan partier medmer abstrakt och mer konkret/personligt innehåll och mellan olika perspektiv.Materialet består av 40 elevtexter representerande betygsstegen B, C, D och E.Analysverktyget är hämtat från Legitimation Code Theory, LCT (Maton 2013,2014, 2019) där semantisk tyngd undersöks genom analys av semantiskavågorrörelser inom elevtexterna. För att fördjupa analyserna har också en enkelform av pronomenanalys genomförts. Resultatet visar att de olikaskrivuppgifterna leder till texter med olika grad av variation i vågrörelserna. Förden ena uppgiften synliggörs en viss tendens till att texter med högre betyg visarstörre vågrörelser mellan abstrakta och konkreta innehållsliga delar, medan textermed lägre betyg inte visar lika tydlig variation. För den andra uppgiftensynliggörs inga tydliga skillnader mellan texter med olika betyg, utan där ärvågrörelserna överlag mer begränsade, utom för texterna på D-nivå. En slutsatskan vara att uppgifternas utformning öppnar upp för två olika typer avställningstaganden, där den ena ger utrymme att skriva en innehållsligt merkomplex text, vilket i sig ger bättre underlag för att differentiera mellan de olikabetygsstegen. Uppgiftens formulering tillsammans med dess källmaterial tyckssåledes påverka vilken typ av skrivande som möjliggörs.